Så blev det då en match till. Mot Grums. En förlust. Med 3 – 6. Kunde nästan ha kvittat. Hugo verkade inte vara intresserad. Hade börjat focusera på fotbollen. Ingen bra match av Bofors. Hugo var ok, men inte mer.
Pelle är ju inte så bra på hockey, säger han, men ibland kommer en lysande analys (tycker i alla fall jag) som när Pelle säger ”Varför passar de inte till Hugo?” Å så var det ju i onsdags: Hugo åker och åker och åker. Inget pass. Skulle vi räknat Bofors passningar i de två första perioderna räcker en handen. När Hugo antingen rycker med sig pucken själv eller får ett pass i farten på vänsterkanten händer det alltid något, som en utvisning som det blev mot Grums då Grumsarna måste få hejd på Hugo på något sätt, tänk om det kom en eller två passningar till.
Sista bytet, igen 
Hugo fick en rak höger i gallret i första perioden av #3 i Grums. Det ångrade nog 3:an resten av matchen. Minst 3-4 riktiga pärlor betalde Hugo tillbaka. Har aldrig sett honom åka skridskor så fort som första gången han fick korn på 3:an ner i egna hörnet – med puck – och alltså helt regelrätt tacklingsbar. Krash-boom-bang! Åså det lilla leendet. Richard blev helt impad (förskräckt)! Tur för Richard tänkte jag, att han inte sett leendet förut, på planen alltså, då är Hugo inte fullt så elak mot ”kusinen”.
En utvinnings blev noteringen i protokollet för Hugo denna gången.
En lagom tuff match, lagom kassa domaren – missade åt båda hållen lika mycket – ett lagom intresse från spelare och publik och Grums vann lagom rättvist.
Tack för denna säsong Bofors. Nästa år blir det spel i BIK Karlskoga tröjor.
