Den lilla svalan har ingen tala
när det gäller pratet om klimatet
Och lejonhannen där på savannen
drar ingen slutsats om han utsatts.
Å dromedaren är oerfaren
och håller klaffen som giraffen.
Å igelkotten å kaskelotten och
jättepandan håller andan,
för den förmågan att lyfta frågan
har inte djuren i naturen.
Dom är i klorna på människorna
vad gäller hotet emot klotet.
Men inget händer, vi vrider vänder
å trampar vatten i debatten.
Fast vi är vakna tycks vi sakna
den hjälp manöver vi behöver.
Så ansvarbiten för hela skiten
som vi snott åt oss, ja förlåt oss,
Vill vi helst slippa, vi kan väl tippa
den ansvarsdelen på kamelen.
Eller på svalan, eller koalan
eller termiten kan få skiten.
Ja låt oss vara vi vill ju bara
få slippa svar och förklara
Men hur vi vrider och byter sider
är det ostridigt sen tidigt
att skulden vilar på oss med bilar
å rymdraketer och poeter.
Så låt oss hoppas att vi kan stoppas
och att behoven ändrar boven.
Och att en motad förbannad utrotningshotad
isbjörn från sitt ishörn,
får oss att vila ifrån det fossila,
å hittar nyckeln nu till cykeln.
Å att en jagad starkt försvagad
besviken groda på Bermuda
får oss att tveka så vi blir veka
å slutar stövla runt och skövla.
Å att en skärrad men gammal ärrad
gädda gör oss rädda.
Så vi blir spaka och tar tillbaka,
vårt lilla mordhot mot vårt jordklot.