En vändpunkt för Hugos fotbollsspel var den här matchen i augusti 2010. Han klev fram som den duktige lagspelaren han är. Stark, ansvarstagande och pådrivande. Innan hade han ju, tro det eller ej, varit lite tillbakadragen på plan och hellre låtit någon annan ta ansvaret eller göra målen.
Så här skrev jag om matchen: ”KB vann matchen med 6 – 1 efter ett makalöst spel och här är de två som hade en stor del i att resultatet blev som det blev. När Hugo och Adam var inne på mittfältet ÄGDE KB matchen.
Sen kan det ju vara svårt att tro att HWH, allas vår lille tuffing, kan falla såååååå lätt.. men Hugo ordnade i all fall en straff och gjorde också ett mål alldeles på egen hand
Farmor var också nöjd med att Hugo idag spelade med nr 7 på ryggen – Figos gamla nummer!! ”
En iakttagelse från de som stod på kanten (skadeglädje är ibland den enda sanna glädjen):
”David, var han med … Detta visar väll hur sårbart det är att bygga ett lag på en spelare. Särskilt om han sitter på rumpan på plan och gråter för att det inte går bra. Till och med hans morfar tyckte det var rättvist att KB vann och även att Hugo var mycket bra!”
Så här känns han igen, sekunden senare for Bråtenspelaren iväg av en helt regelrätt tackling.
